Aikido: En kort förklaring "I Aikido finns inga anfallstekniker, inte heller någon tävling. Vad som tränas är självförsvarstekniker, men avsikten är inte att lära sig försvara sig. Aikidons kärna är något helt annat."   Akidon växte fram ur de japanska samurajernas stridskonster, men trots det är aikido ett långt steg bort från dem. Morihei Ueshiba, som i början av 1900-talet utvecklade denna träning, ville åstakomma en kampkonst som leder bort från själva kampen. En fredlig kampkonst.   Aikido består av tre ord:

	Ai - Det första kanjit (ordet) betyder ungefär harmoni. Bilden föreställer en mun under ett tak - alla i huset talar som med en mun. Man kan också översätta det med enighet.
	Ki - Ki är den universella energin, livskraften. Tecknet föreställer dels ris och dels ånga - det kokande riset, en symbol för livsnödvändig näring.
	Do - Ordet do betyder väg, som en livsuppgift, en sträcka som ska leda till insikt och andlig klarhet - likt det engelska ordet quest. Tecknet visar ett huvud och ett hejdat steg, som när hjorten ett ögonblick stannar och spanar, för att sedan rusa vidare

"Aikido läses baklänges till: vägen genom livsenergin till harmoni."   Samarbete istället för tävling... Därför finns inga anfallstekniker i aikido och vi talar i träningen om partner, inte motståndare. Att tävla mot varandra är otänkbart. Det är med samarbete vi lär oss harmonin mellan bådas krafter. På så vis ser riktigt väl utförd aikido ut att vara uppgjord - men teknikerna är omöjliga att stå emot.   Det tar tid att lära sig aikido, kanske en livstid. Men så finns inte heller någon gräns för hur gammal man kan vara för att träna. Aikido är lika lätt eller svårt att öva för barn och gamla, män och kvinnor. På aikidoträningens långa väg vinner man hela tiden över bara sig själv.